Beteende och känslor det centrala i KBT

Det är en vitt utbredd missuppfattning att KBT enbart jobbar med förnuftiga resonemang snarare än med de känslor det handlar om.

I praktiken är det framför allt känslorna man arbetar med. Känslorna är en central del i hur man lär sig olika saker. När ett sätt att vara ger en belöning mår man bra - och välmåendet gör att man gärna gör något liknande igen. När man gjort något fel känns det obehagligt - och den känslan vill man helst undvika. Därför gör man inte så gärna om det man gjorde.

Kan man lita på känslorna?

Ofta är problemet att känslorna inte är att lita på, eftersom de är så kortsiktiga. Man mår mycket bra av alkohol och narkotika - och det är lätt att fortsätta. Känslan vill att man fortsätter - trots att det knappast är okänt vilka nackdelar det kan medföra på sikt.

På samma sätt är det med negativa känslor. Att ha hjärtklappning är mycket obehagligt - framför allt om man tror att det är ett tecken på sjukdom. Resultatet kan bli att man undviker det till varje pris, och att man är extra uppmärksam på allt som har med hjärtat att göra. Och när man känner hjärtat slå blir man orolig - så att man får hjärtklappning - så att oron växer ännu mera. Detta är något som kan skapa en ond cirkel där man får panikattacker - för att man försöker undvika en obehaglig känsla.

Att undersöka känslorna (och tankarna och beteendena) för att se om de ökar personens livskvalitet, eller begränsar tillvaron, är starten i all KBT-behandling. Sedan handlar det om att systematiskt arbeta med just dessa känslor, tankar och beteenden för att öka den personliga livskvaliteten och närma sig de personliga livsmålen.